Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Läsarfråga // Att vara frisör –

Hej på er!

Jag får många mail från er som funderar att bli frisörer eller arbeta med hår. Många undrar hur det är att jobba som frisör och hur det kommer sig att jag valde det. Så jag tänkte med egna ord berätta hur jag ser på det. Jag ska inte dra någon dröm-klyschig historia, utan precis hur jag tycker denna bransch är.

  • Jag vet egentligen inte varför jag kom in på att hår skulle vara mitt yrke. Jag är uppvuxen på hästryggen i Gävle och det fanns inget annat för mig. Men i 8:an på gymnasiet så prövade jag att praoa på en frisörsalong och där började jag få upp ett intresse. Jag kom ihåg att jag fick så mycket beröm för mina inbakade flätor, dom flätor jag stått i stallet och gjort på hästarnas svansar. Jag älskade att kamma, rycka och klippa hästarnas manar och pannluggen. Så jag tror att jag fick upp intresset för yrket – eller mer att jag var duktig på det.

Sen är jag ingen pluggtjej, jag har alltid gjort det jag blivit tillsagd men inte gjort mer än vad jag har behövt. Jag har absolut inget tålamod för att sitta och plugga. Jag är/blir duktig på det jag har intresse för. Jag bestämde mig för att söka in på frisörlinjen på gymnasiet och kom in. Jag har aldrig ångrat eller tvivlat en sekund på mitt val, älskat det från första början. Jag bestämde mig, jag ska bli bäst. Jag vill inte bli någon mellanmjölk frisör, jag vill göra skillnad och tycka att varje kund är lika rolig. Jag vill klappa mig på axeln efter varje kund som går ut från salongen, jag vill ha glimten i ögat från kunden.

  • Efter gymnasiet började jag jobba direkt på en salong här i Stockholm och fick verkligen uppleva frisörens helvete. Jag fick möta denna bransch hierarki. En ung småstadstös som tror sig ha mycket skinn på näsan får ett otroligt dålig första 8 månader ute i det fria. Hungrig på kunskap och överlycklig för att få bo och jobba i Stockholm. Jag behandlades som skit, grät väldigt ofta på jobbet och fick känna på att bli så liten som jag trodde jag ALDRIG skulle få uppleva. Jag är en hård, bestämd och tuff tjej – har alltid varit. Men jag lyckades komma ifrån den salongen med bråk, sjukdom och resulterade till att jag blivit en nedtryckt 19 årig tjej?

Med mycket hjälp av mina älskade föräldrar så klarade jag igenom några veckor innan jag började ute i Saltis, där jag stannade i nästan fyra år. Det jag vill komma till är jag tycker att arbetsplatsen är A och O. Du kan skapa samma frisyrer och färger om du ställer ut en frisörstol på torget. Men du måste må bra och trivas, annars kommer du aldrig kunna ge dina kunder det resultat du vill.

”Ett minne jag kom ihåg från helvetet är: Jag står och klipper Blondinbellas pappa, när jag blir inskickad i fikarummet. Min lilla skit till ”chef” ger mig sparken. För att jag gick till facket, dom lurade mig på pengar. Dom tryckte ner mig totalt – låter mig gå ut gråtandes och klippa klart. Det var nog den värsta klippningen jag gjort.”

– Jag tycker så synd om tjejer idag som ska bli frisörer när denna hierarki tar över dessa frisördrömmar. Man är inte färdig frisör när man går ut gymnasiet, man behöver träna och skaffa sig erfarenhet. Men varför inte lyfta och hjälpa? Jag blir riktigt förbannad, dels på skolorna idag. Jävla lall är vad det är, ingen som säger hur verkligheten är. Dock är verkligheten ett rent helvete om du inte skapar den själv.

  • Jag har varit i båda lägren, fick världens sämsta start men världens bästa avslut. Men jag ser ändå att jag blivit så mycket starkare som person och kunna hantera kollegor och kunder på ett bra sätt. Det som varit en röd tråd hittills är min passion för hår och det jag faktiskt utövar på kunderna. På ett sätt är jag glad att så många väljer att bli egna företagare och hyr stol. För det är nog inte många, skulle säga 10% av dom som är anställda som är nöjda med sin arbetsplats – som resulterar till att tappa lusten för hår.

Jag är väldigt glad idag. Jag har lyckats skapa det jag verkligen vill göra och jag kunde inte bli lyckligare. Att starta eget och hamna på den här fantastiska salongen är helt i min riktning. Men vägen dit har varit ris och ros. Men jag tror det är lika överlag när unga tjejer och killar ska ut i arbetslivet, förjävligt hur vuxna människor behandlar dessa unga människor. Det roliga är att nu tror ni säkert att jag är en bitter 30 åring, men jag är bara 23 år och tänk var jag kommer vara när jag är 30 år? Din framtid skapar du själv, försök att hitta det du brinner för. Hade jag inte älskat att jobba med hår så hade jag piskat denna branch i röven för längesen.

1c5ba41718c1cdc971d2fd2d254425e5

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
3kommentarer
  • […] att jobba med varje dag. Jag har skrivit om detta ämne tidigare – du kan läsa det inlägget HÄR. Har du ytterligare följdfrågor så kan du kommentera detta […]

    Läsarfråga // frisör? | Elin Johansson 2014-03-04 20:08:12 http://elinjohanson.se/lasarfraga-frisor/
    Svara
  • Hej Elin!
    Tack snälla för detta inlägg, känner igen mig i exakt samma som dig. Flyttade från Sundsvall dan efter studenten och började jobba i Stockholm på en helvetes salong. Tog mig ur det och kan inte vara lyckligare. Tack för att du visar att det inte bara är glamour i frisöryrket.

    Mimi 2014-01-15 15:20:16
    Svara
  • Tack! För att du äntligen visar den rätta sidan av denna branschen. Jag håller så mycket med dig angående skolorna, det är ingen som berättar hur det verkligen ligger till. Jag går tredje året på frisörlinjen och jag känner mig så jävla lurad på allt. Arbetsvillkor o.s.v. borde dom ta upp i 1:an, inte i 3:an!! Det var ingen som berättade för oss att när vi börjar arbeta, ska vi på en helttidsstjänst klara oss på ungefär samma summa som existensminimum är i Sverige, på sin höjd några hunda mer. Ingen berättade att vi MÅSTE vara anställda för att kunna bli färdiga frisörer. Ingen berättade att alla jobb finns i storstäderna, och att med den lönen vi får – har ingen råd att flytta. Usch, jag känner mig så grundlurad och det äcklar mig faktiskt att vi tvingas på öppet hus stå och berätta hur fantastisk branschen är och därmed ljuga för nästkommande årskull. Min passion har därmed försvunnit och jag har bestämt mig för att plugga till något annat. Kan jag inte öppna eget eller få en skälig lön är det inte värt det.

    Emilia 2014-01-14 10:27:38
    Svara

senaste från Mode

Elin Johanssons webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Träningsglädje
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Vanja Wikström
Home
Andrea Brodin
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Makeup by Lina
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger