Hej mina underbara människor!

Den frågan som jag fått mest sista tiden är – hur mår jag egentligen? Många kommenterar att jag rasar i vikt och vill ha mina bästa tips. Jag säger en sak: GÖR SLUT MED DIN KILLE!

Nej men skämt och sido. Ni som följt mig länge vet att jag tog tag i mig själv i början på året. Jag har gått in i väggen en gång, jag vägrar gör det igen. För att jag ska hitta någon balans i mitt liv men ändå jobba så mycket som jag gör så måste jag ändra på någonting. Jag kan inte ändra på jobbet men jag kan prioritera bättre. Jag började träna med Emelie (min PT) och hon ändrade hela min kost – den stjärnan har förändrat hela mitt liv. Det var inte så att jag åt skräp hela tiden innan men det kunde gå en hel dag utan mat, sen åt jag på kvällen och stressade sönder så min kropp samlade bara på sig massor med vatten och det blev kaos.

När jag kollar på gamla bilder på mig själv så ser jag väldigt olycklig ut. Jag har alltid fokuserat på allt förutom mig själv, jag har alltid prioriterat att jobba framför att laga mat eller träna. Jag blir inte yngre och jag vill hålla i längden, både psykiskt och fysiskt – det handlar inte alls om hur jag ser ut utan mer ett framtidstänk.

Jag har skrivit lite inlägg om detta tidigare HÄR & HÄR som ni kan kika på. Men är det någonting jag har lärt mig hittills är att allt tar tid. Emelie brukar säga till mig:

-” Hur länge har du inte tagit hand om din kropp”? 
-” Typ, väldigt länge” 
– ”Då kommer det ta lika länge att få ordning på den”

Ungefär så brukar jag tänka. Felet många gör är att dom fokuserar endast att gå ner ett visst par kilon men för mig har det alltid handlat om att må bra – på insidan och droppar jag extrakilon så är det bara en bonus. Sen ska jag inte sticka under stolen med att jag är sjukt glad hur min kropp har förändrats. Jag orkar så mycket mer, det är roligt att träna och jag kan göra övningar som jag aldrig trodde var möjligt. Alla kläder är för stora, vilket är negativt för jag har så mycket fina kläder som inte passar längre – haha.

• Jag äter kontrollerat i veckorna, äter inte mer än vad jag behöver. Byter ut potatis, pasta etc mot quinoa och blomkål/broccoli. Äter mycket fisk och äter nästan aldrig rött kött. Sen tycker jag inte om kyckling så det blir mycket vegetariskt och fisk.
• Jag tränar två gånger i veckan med Emelie och ett pass själv på gymmet. Det passet sätter Emelie ihop åt mig också.
• Jag använder inte ordet aldrig. Det värsta jag vet är om man blir bjuden på middag, fika eller filmkväll och fokuseringen går åt ”jag får inte äta det där” eller ”Nej, tack”. Ät det som bjuds och lägg energin på att umgås med dina nära och kära istället. Sen, vad gör det om du äter fyllemat en gång i veckan? Whatever… 
• Jag skulle aldrig sätta en dag där jag får äta vad jag vill och sedan diet resten. Varför? Är du sugen på ostbågar en onsdag, men ät det då. Men då kanske du kan skippa det till helgen? Eller äta en nyttigare middag som kompensation?.
• Nu när jag levt in i detta tänk i 7 månader så tänker jag inte längre på det. Jag köper samma sak på affären, tänker enkelt på saker och ting och som jag sagt flera gånger – sunt förnuft. Jag skulle lätt kunna bli manisk för att nå ett visst mål med min kropp – precis som jag gör med allt annat i mitt liv. Men jag vet att då skulle jag bli galen, alltså verkligen galen. Så det gäller att lära känna sig själv och vad som är syftet med din förändring. Jag har inget slutdatum med detta, utan jag lever såhär nu.

För egentligen, det är väldigt lätt att gå ner i vikt. Tänk på det, stoppa inte i dig massor med skit, ät regelbundet, träna och gör saker som får dig att må bra. Hur klyschigt det än låter så är det inte svårare än så. Det är därför jag har svårt att ge några konkreta tips för jag har inte några. Jag tänker som meningen ovan och alla vet att äter du munkar varannan dag så går du upp i vikt. Äter du inte regelbundet så går du upp i vikt, tränar du inte så gör du inte dig av med någonting. Jag tror inte på att begränsa sitt handlade, det leder oftast till att du gör tvärtom.

Nu blev det här inlägget långt och lite luddigt. Men självklart har detta skit som hänt påverkat mig mycket. Jag åt nog inte många smulor på 2-3 veckor och efter det har jag haft svårt att få i mig all mat regelbundet. Det är svårt att få ihop allt men jag känner mig glad, stark och faktiskt tror jag att detta var det bästa som kunde hända mig.

Hoppas ni fick lite svar på era frågor och att inte inlägget blev för luddigt. Ta hand om varandra, ta hand om dig själv. Om du inte älskar dig själv för den du är, hur ska någon annan kunna göra det då?!

KÄRLEK ♥