God morgon mina underbara vänner! 

Tänkte starta denna dag med att visa er min fina kunds hår jag gjorde i veckan. Jag blev helt såld på mitt verk kände jag, haha. Det där lät konstigt men jag ville få fram en blond ton men att nyansen är en blandning av ljus guld (utan att den blir dassig orange) och en kylig beige ton. Sedan ville jag måla tunnare delar så det skulle passa in bättre med hennes tunna hårstrån (men väldigt många). Jag hade en tanke och jag ville verkligen få till det för min kund skulle glänsa med den hårfärgen – och jag lyckades. Jag blev verkligen så glad, kunden med – puh.

Lika väl att vi ska erkänna och reflektera över dom fel vi gjorde, eller vad vi skulle gjort bättre så måste man också stanna upp för att berömma sig själv för någonting vi känner att vi lyckas med själva ❤️

Men igår vid 19.30 när jag var på väg hem från salongen läste jag på Aftonbladet att det är bekräftat att Avicii inte orkade mer, han ville ha frid – där började mina ögon vattnas och jag försökte hålla tårarna inne. Jag tänkte bara på att det var några stationer kvar tills jag skulle gå av…

Så som många andra också skriver har Tim’s död berört oss mer än vad vi kanske trodde, även mig. Sedan förra fredagen har jag lyssnat på hans låtar konstant, försökt att förstå och läst varenda artikel som skrivs om han. Hela jag känns i obalans och ni vet när man känner att man inte mår bra men ändå mår man bra. Det slog mig också att fan vilken press vi sätter på varandra, alla måsten vi måste göra för att göra andra nöjda. Vårat samhälle är så kallt, elakt och egoistiskt. Det som gör mig mest förbannad är att någon ska behöva välja att inte orka leva mer för att omvärlden ska förstå och reagera. Att jag tror om en månad kommer ingen prata om Tim längre för att då är den ”nyheten” borta. Precis som med allt annat, vi matas av problem i samhället men när vi väl ska se till att ändra på dom så är den snackisen gammal och det kommer någonting nytt att reagera på.

Jag kände igår kväll att jag orkar inte sätta mig inne i kontoret, jobba framför datorn till midnatt för att gå upp 06.30 igen och jobba på salongen till 19.30. För att mitt måste säger att jag ska lägga upp ett hårtips kl 08.00? Jag är helt slut mentalt, känslomässigt och har någon slags ilska i mig. Även fast det har hänt fantastiska saker denna vecka och jag är otroligt glad så får jag en extrem kalldusch när jag påminns om Tims bortgång och det gör så ont. Det är ofattbart att man kan sörja en person man inte känner men jag lider verkligen. Jag stängde av, kollade på en serie och försökte inte tänka på ångesten över att jag inte valde att göra ett hårinlägg som skulle upp nu innan jag ska till salongen. Jag måste försöka ändra mitt tankesätt – jag kan inte klaga på att alla andra sätter press på sig själva om jag inte ändrar min egna press mot mig själv först.

Jag hoppas att ni får en underbar start på denna fredag och att ni väljer bort ett måste och släpper tanken på att ni just gjorde det ❤️ LOVE