Hej bästa ni!
Det är måndag, äntligen en ny vecka. Jag har varit på möten hela morgonen och ska mellanlanda hemma för att jobba framför datorn. Ikväll ska jag till Emelie för att träna, jag har huvudet fullt med annat så jag hoppas jag blir mer motiverad under dagen än vad jag är nu. Men hörrnii, jag har missat att visa er min bästa vän’s nya hår. Då slog det mig detta med att fixa håret på vänner och familj, jag själv tycker det är ett väldigt intressant ämne men det vore så kul att höra hur ni tycker. Både för er frisörer, nagel-teknologer, fransstylister etc: Men även er som blir omhändertagen utav en vän eller familjemedlem hur ni ser på saken.
Jag märker att jag blivit så dålig på för/bilder, jag glömmer oftast bort det. Men min underbara vän Nicole hade en gammal ombre ner till öronen, hela håret var gult/orange och skicket på håret överlag var inget att fira över direkt.
Jag klippte en kortare lob på Nicole för längesedan och håret hade vuxit ut den bra bit. Nicole ville låta håret vara och endast klippa topparna, forma om samt klippa en lite kortare framparti som går längs ansiktet. Det är mest för att öppna upp hennes fina ansikte, hennes ögon och få helheten se piggare ut. När man kommer till en längd som vippar och inte säger så mycket så ligger alla detaljer i klippningen. Många tror att det är bara att klippa ”topparna” längst ned och låta håret växa? Jag aldrig förstått hur man frisör kan endast se topparna längst ned som hela håret?!
Jag målade med det jag hade, hennes egna bottenfärg och ljusare upp hela håret för allt jag hade. Nicoles hår är svårt, det är så tjockt och det tar lång tid att bleka upp och framförallt få toningen att fästa. Men håret är starkt, väldigt starkt. Vissa gånger är det bra men ibland kan hennes starka hår begränsa uppljusningen så det är en balansgång att jobba utifrån.
Men nu då, hur ser ni på ”bara klippa mig hemma snabbt?”
Jag kan bara prata för mig själv men jag blandar inte ihop jobb med nöje om ni förstår. Jag tar endast hand om Nicole på min fritid och hon betalar för materialet som jag använder, annars bjuder jag henne på min tid och min erfarenhet. Nicole är min allra bästa vän och vi kompletterar varandra på andra saker i vår vänskap som gör att jag väljer att endast hjälpa henne för ett väldigt reducerat pris. Annars tar jag inte hand om någon annan vän eller bekant.
Jag klipper Pappa i köket när jag åker hem till Gävle någon gång per år. Mamma/systrar brukar komma till Stockholm så fixar jag håret på dom ibland, men då kanske dom hjälper mig med något som jag behöver hjälp med. Det jag vill komma fram till är att man ska ge och ta med vänner/familj om man nu vill det, bara för att t.ex du är min vän så ska du ta för givet att du får håret fixat gratis eller billigare? Vad gynnar det frisören som är din vän? Ingenting va?…
Jag vet inte hur många vänner/bekanta eller liknande jag har träffat på genom åren som ser ”bara klippa topparna hemma hos mig” är en självklarhet bara för vi känner varandra? Jag blir enormt provocerad, extremt. Förr när jag festade mycket och var på förfester: Då kommer det fram tjejer och frågar om jag kan styla deras hår? Alltså, jag gick i taket. Förfesten fick en lite tajt stämning men folk lärde sig att inte fråga efter det.
Jag håller det öppet för diskussion, så ser jag på det i alla fall. Jag vill separera jobb och privata relationer så pass mycket som det går, det gäller även om min vän/familj vill betala fullt pris för en behandling hos mig. Jag har lärt mig det genom åren, att som sagt separera dom två delarna.
Men man kan inte stick under stolen med att få umgås med sin bästa vän i fyra timmar är inte fy skam.
