Hej fina ni!
Villen dag jag haft. Jag började morgonen med att träna, därefter hem en snabbis, svida om för att jobba sista dagen på salongen för denna vecka. Men när jag gick igenom kommentarer på bloggen efter lunch så kokade jag över. Jag överdriver inte om jag säger att jag får frågan i snitt varje vecka ”Du är inte gravid då? – Ska du ha barn? – När är det dags för er?”. Jag har varit förkyld och magsjuk under samma månad och under denna tid har någon per dag skrivit och frågat samma sak.
Jag har svarat nej på allt och under alla år har jag varit öppen med att jag inte är någon baby-person men ändå ska det spekuleras och jag kommer inte ifrån den frågan. Jag la ut på min IG-Story där jag förklarade att jag blir så arg över allt spekulerande kring barn och jag har aldrig fått så mycket svar någongång – kika på den så förstår ni bättre. En del väldigt trista kommentarer men mest kärlek där ni hyllar mig för att sätta emot. Jag har varvat kunder med att svara alla DM’s så gott det går för jag förstod inte hur stor denna fråga är. Att det var SÅ många som höll med mig och tänker samma sak men inte vågar säga någonting högt. Jag tänker då ta en långt inlägg med att förklara hur jag ser på det, hur jag väljer att leva och att det FAKTISKT är JAG som bestämmer över min kropp. Helt sjukt att jag ens behöver skriva dom orden men aa: det blev ett hav på DM och jag känner att vi måste prata om detta.
ÄR JAG MED BARN?
– Nu ska jag svara en sista gång på denna fråga, NEJ jag är inte med barn.
VARFÖR TAR JAG ILLA VID MIG NÄR NI FRÅGAR?
Såhär:
Jag har en enorm respekt inför att skaffa barn. För mig handlar det inte bara om att ”skaffa barn” utan för mig handlar det om att ta på sig det största ansvaret i livet. Att jag som person ska skapa en ny människa och lära den lilla människan allt om livet. Att jag ska ge tid, kärlek och uppforstran som ett barn behöver för att bli en en bra människa. Att jag ska ändra mitt liv helt, att mina behov hamnar åt sidan och att axla uppdraget att bli förälder ska jag vara redo för.
Jag har jobbat med människor hela livet, bekanta, kunder, vänner och ovänner. Jag har sett människor som inte alls ska ha barn, människor som skaffar barn för sin egen skull och använder barnen som en trofé. Jag har sett människor som totalt skiter i sina barn, jag har haft en 7 årig pojke i min stol med blåmärken, där barnet säger rakt ut till mig att ”Pappa slår mamma”. Jag har sett barn som inte har någonting alls, jag har sett barn som inte får den uppfostran hon/han behöver för att bli en bra människa för samhället. Jag har träffat människor med traumatiska barndomsupplevelser där föräldrar skapat dessa.
Men framförallt, jag har varit med om så många fall där människor inte ens kan bli med barn. Människor som krigat hela livet för att få ett barn och dom skulle kunna gå över lik för att bli föräldrar. Jag har sett hur folk i min närhet fått frågan ”Ska du inte ha barn snart” & ”Är det inte dags för er snart?”, där personen som frågar inte vet att just den här personen hon frågar lite drygt har lagt en halv miljon kronor, rest land och rike runt, lagt all tid och energi i 10 år för att KUNNA BLI MED BARN. Personen som fått tre missfall, behövt föda ut ett dött barn samt hennes man har lämnat henne för att hon inte kan bli med barn. Förstår ni vart jag vill komma?
Det är ”baby-boom” i bloggvärlden just nu och att skaffa barn är lika vanligt som att äta tacos på fredagar. Jag förstår att vi utomstående börjar se detta som det normala och förväntar oss att nu ska alla andra ska hoppa på. Samhället förväntar sig att du ska träffa någon, flytta ihop, gifta sig och sedan skaffa barn. Det är så det är, eller? Om du någonsin ifrågasätter detta eller väljer bort det helt, då ska man brinna i helvetet? Får vi inte välja själva över våra kroppar eller våra liv? Varför ställer man ens den frågan?
Om du som läser nu är gravid. Jag skulle se en bild på din bebismage på Instagram och lägga en kommentar ”Varför är du med barn? – Varför ska du ens skaffa barn? – Ska du inte ta bort barnet? – Är du verkligen säger på att du inte ska ta bort barnet?” – TÄNK om jag hade skrivit så?! Det för mig, är exakt samma som som att fråga någon ”Ska inte du ha barn snart?”. Kvinnokroppen är ingen mänsklig rättighet som ska styras av vad andra tycker eller vad samhället säger. Om jag inte är ett stort fan av barn, är jag en vidrig människa då? Om jag inte vill ha barn i framtiden, ska jag exkluderas från samhället då? Om jag vill ha barn när jag är 40 år, har ni invändningar på det också?
Vi må känna oss coola bakom våra skärmar och möjligheten att kasta pinnar överallt men en sak som man ska tänka på, eller någonting som jag verkligen tänker på varje dag. Vi är fortfarande människor, vi lever olika liv och vi väljer olika saker. Nu kanske ni tänker ”Aha, vad det så hon menade” – men ska varje person behöva försvara ALLA val för hela samhället? Vi lever just nu i en värld där allt är möjligt, vi är mer självständiga än någonsin och barnfrågan blir mer och mer ifrågasatt.
Jag vill ha tid för mina barn, jag vill skapa den tryggaste grunden för min familj att stå på. Jag vill lägga den tid och kärlek barnet behöver hela vägen, jag vill vara närvarande och framförallt vill jag känna att JAG inte har offrat MITT liv för att bilda familj. Alla val är okej i livet bara DU själv har valt dom, vill du inte ha barn, tycker du illa om barn eller vill du ha 6 barn – jag älskar dig som människa oavsett ❤️ Nu är vi snälla i kommentarerna och hyllar alla kvinnor som är föräldrar, alla som vill ha barn, alla som inte vill ha barn och älska att alla val är lika mycket värda.
