Hej fina ni!
Hur mår ni? Jag mår bara bra, är fortfarande lite trött sedan helgen men är mitt uppe i jobb så det rullar på. Jag har börjat fundera, vad jag håller på med?! Jag har fortfarande svårt att skilja på ”Privata Elin” och ”Elin på sociala medier”, den gränsen är väldigt hårfin. Jag har alltid varit noga med att separera dom två delarna för att inte tappa bort mig själv i denna ytliga värld jag jobbar i. Jag är egentligen tjejen som älskar att gå osminkad, älskar att vara ute i skogen med Torsten och vill hellre umgås med mina nära och kära i en avskalad miljö. Nu när jag varit ute mycket på sista tiden så märker jag hur jag mer och mer agerar som ”Elin på sociala medier” än ”Privata Elin”. Jag träffar så mycket människor som har en viss bild av mig och då blir det automatiskt att jag kopplar på den Elin jag tror människor vill se – förstår ni hur jag menar?!
Det handlar absolut inte om att jag försöker vara två olika personer eller att jag inte är mig själv, ni som känner mig vet att jag alltid är mig själv. Men det handlar mer om hur jag känner mig för den jag är. En speciell sak är att dejta, eftersom vi träffas mer på sociala medier än in ”real life” så blir det ännu svårare. Många killar har en viss bild av mig utav det dom ser på sociala medier och försöker ”charma” upp mig på ett sätt som jag oftast tycker är så avtändande. Jag tycker det är enormt roligt med människor – jag tycker att ett genuint självförtroende, intelligens/driv, omtänksamhet och bra värderingar i livet och för andra människor är det finaste man kan bära med sig. Jag imponeras inte av pengar eller materiella saker, helt värdelöst i mina ögon. Att en person är genuint snäll utan en baktanke är väldigt ovanligt med så vackert. Jag är trött på att sociala medier egentligen gör oss mindre sociala och vi blir betydligt sämre på att kommunicera mellan varandra ”i verkligheten”, hänger ni med?! En kommentar eller en ”like” ersätter inte ett samtal mellan två personer. Hur många har inte menat ”hon/han hörde av sig med en kommentar på min senaste bild” – och det ska då ersätta ett sms/samtal där personen i fråga faktiskt frågar hur du mår?! Bara där tycker jag vi förlorar värdet med att kommunicera med varandra. Men det blir lite dubbelmoral för jag älskar sociala medier för andra syften, det är en värld som gjort att jag har chansen att göra det jag brinner för. Visst är det konstigt?!
…
Men det som stör mig ännu mer är att jag är totalt fokuserad på mitt jobb, jag gör allt väldigt bestämt och försöker alltid göra det jag vill göra – går inte det så löser jag det alltid. Men när det kommer till mig själv (utanför jobb), hur jag mår eller hur jag värderar mig själv blir jag som en 15 årig tjej som vill ställa mig och skrika. Jag är expert på att skyffla allt under mattan och så fort någonting blir jobbigt då blockerar jag situationen och leker att det aldrig hänt. Har jag problem på jobbet så löser jag det inom 2 minuter, vilken diskussion eller vilket möte jag ens måste ta – hur kan det skilja sig så mycket?! Det stör mig, verkligen stör mig. Det får mig också att upplevas som en hård, känslokall och självisk person – men så är verkligen inte fallet. Jag blir enormt glad när det är så många som kommenterar så fina saker om mig när jag vloggar. Att ni verkligen ser mig som ”Elin”, helt helt vanlig människa.
Jag ville bara skriva av mig denna morgon, hade egentligen ingen poäng med detta men om ni känner igen er så får ni gärna dela med er hur ni ser på saken. Jag tror många kan känna igen sig i att oavsett om man jobbar på sociala medier eller har ett privat konto så vill vi alltid visa den fina sidan och framställa oss själva som den bättre människan.
Sociala medier är ett stort pussel där du själv väljer mönstret, se då till att pusslet går att köpa i butik för personer som vill lägga pusslet tillsammans! Ha en underbar dag vänner, ni är bäst <3
